tisdag 16 december 2014

En termin till ända...

När jag tittar tillbaka i tidboken ser jag att alla studentdagar denna höst varit snärjiga att få ihop. Vi gjorde en noggrann och helt hållbar planering men vid nästan varje aktuellt datum har något oförutsett hänt som gjort att vi varit färre läkare på plats än tänkt.  Scheman har fått stuvas om och i sista sekunden landat. Jag hoppas och tror ändå att våra termin-1-studenter är nöjda och har fått en första inblick i allmänläkararbetslivet. Under en riktigt stressig dag gäller det ju att lyckas med konststycket att få patienten att uppleva att all nödvändig tid finns.  Lugn koncentration och närvaro är tricket. Förhoppningsvis har vi förmedlat något liknande till studenterna, att vilja och engagemang finns och att vi just då finns där för dem.

Det har varit givande och intressant att samtala om de hembesök studenterna gjort på egen hand. Det blir tydligt hur många olika livsöden som finns och hur varierande sätten är att tackla svårigheter i livet. Återigen har vi fått höra hur nöjda våra patienter varit efter studenternas besök och intervjuer, de har känt sig respekterade och tagna på allvar och uppskattat visiterna.  Och jag blir nästan avundsjuk. Om jag vore 80 år och inskriven i hemsjukvården skulle jag också vilja möta en läkarstudent som nyfiket frågar mig vad som var viktigast i min barndom hur jag träffade min man och hur det är att ha Parkinson. Och som lyssnar och ber mig att berätta mer.

Nu ser vi fram emot termin två då studentdagarna är några fler. Större chans finns till att lära känna varandra, mer tid för studenterna att öva på konsultationen och status och tillfälle för oss att fortsätta förmedla arbetsglädje och yrkesstolthet (som ju faktiskt finns där även under stressiga betingelser).